Kapitel I – Om kontakter, timing och ingivelser.

Leveransen skulle vara placerad i en olåst, roströd Skoda. Det stämde bra.

Det skymtande innehållet i den diskreta papperskassen gav mig en samtidig känsla av hjärtpåslag och totalt lugn. Uppe på landsvägen igen var jag avspänd, men ivrig. Laddad, men samlad. Beställningen var levererad. Leveransen var mottagen.

Allt handlar om kontakter, om timing, om att följa ingivelser. Inte hastiga impulser, utan äkta, djupa ingivelser. Och om att se till att hänga på platser där tillgångar och flöden är obegränsade. Där det finns rätt folk. Den här platsen hade allt och jag hade inte bara kontakter, timing och ingivelser – jag hade dessutom flyt. Det tänkte jag fortsätta med. Nu var det bara resten kvar. Sen skulle allt vara i hamn. Bokstavligen.

Kapitel II – Om den perfekta komponenten i samhällsbygget

Ja snart skulle allt vara i hamn. Och där kunde allting hända. I de skumma hamnkvarteren vad skulle möta mig där? Vilka människor skulle stå där i skuggorna? Stöttande, påhejande och spänningsivriga facebookvänner? Eller dom där dumma som önskar skulle stanna kvar i sitt eget mörker och inte dra in andra i det? Är de såna som stannar on the shoreline? Eller såna som kastar loss? Hur skulle dessa människor ta emot leveransen? Med jubel och fröjd? Med mummel och suckan? Skulle det bli huggsexa? Eller skulle det bli som den tredje mellandagsreadagen? Väntade motstånd av blankt stål? Eller förnekelse som stumt skumgummi? Bävan? Böner? Om mer? Om att det fick vara nog?

Jag såg mig om och såg allt jag var här för att göra.

Det var bara att kavla upp och ge sig hän! Den som sig i leken ger, den får leken tåla. Bara det att det här inte var någon lek. Ändå gällde samma regler. Operationen var en slags vaccination, insåg jag nu. Nyttan var tveklös. Kanske skulle det bli en vaccinationskö? Bortslängda doser, biverkningar? Kanske skulle det komma piratkopior. Förmodligen. Och det skulle finnas förnekare och motståndare. Men framförallt skulle det finnas medhjälpare.

Kumpanen mötte upp längs vägen. Pålitlig men svettig.

”Agasamt” sa kumpanen med torr mun, på det språk som kom naturligast för folk från den här trakten. Trakten i sig var ordets motsats. Just nu. ”Söjhätan”, sa kumpanen med ännu torrare mun. Det stämde bättre, men långt bort i världen, drog det ihop sig. Kontrasterna bröts mot varandra. Vi visste båda att allt inte bara kunde ändras, det skulle ändras. Och därefter skulle det förändras igen. Det var därför vi var här. Vi och den lilla diskret förpackade leveransen. Anspänningen var stor. Det var mycket som stod på spel i nästa drag. Klimatpolitiken, världsfreden, planetgränserna och lyckoindexet. Och så anseendet. I dubbel bemärkelse.

Kumpanen fingrade på utrustningen. Den var ny och ovan. Svettdroppar på överläppen föll ner på linsen, greppet gled, fokus tappades. Jag blev nervös och leveransen föll på marken. Då föll allt på plats för kumpanen. Fattningen återficks inför anblicken av den perfekta komponenten i samhällsbygget. Den felande länken var funnen. Maktbalansen återställd. Kumpanen ställde sig bredbent och stadigt utan att längre vackla på hand.

“Shoot”, sa kumpanen. Det lät helt naturligt.

Kapitel III Om makten och äran

Naturligtvis hade kumpanen rätt. Nu var inte tid att tveka.

Här, i hamnen, till allmän analog betraktelse skulle ingivelsen sjösättas och go viral. Här skulle det visa sig om den skulle bära eller brista. Segla ut eller gå till botten. Utgången var oviss. Prövningen oundviklig. Anspänningen outhärdligt härlig. Så jag drog ut på det. Formellt för att hänge mig åt filosofiskt funderade. Reellt av ren rädsla för flopp.

Vad själva sjön hade med själva saken att göra var oklart, liksom hur vad hela idén hade i hamnen att göra. Det var en ingivelse. Något skulle hända här. Något som inte kunde hända någon annanstans. Vad? Ingen aning. Det skulle visa sig, det visste jag. Så var det alltid, hade jag börjat lära mig. Det var bara att lita på ingivelsen och allt skulle falla på plats. Och platsen var hamnen. Och sjön. Och i min hand höll jag leveransen, i en diskret papperskasse. Leveransen som beställts på samma ingivelse. Här och nu skulle allt smälta samman och uppenbaras för världen.

”Fli deg tu perlänne nu” skrek kumpanen, slöt fingret om avtryckaren och sköt av. Kraxande kråkor flydde från sinnevärlden och foto efter foto flög genom luften. Hela förloppet skulle förevigas. Det var instruktionen från ingivelsen men med instruktionen följde ingen finansiering. Jag lutade mig helt mot försynen och Familjen. Det funkade fint. Kumpanen familjefotade, en mamarazzi in action.

Först fotade hon den bistra verkligheten. Lämningar efter människor som i gott hopp fällt vårpälsen och slängt sig ut i sommaren. Stövlar och regnrock låg kvar på bryggan. Människorna plaskade glatt. Men hur länge? De levde utan verklighetsinsikt och skulle snart bli besvikna och uppgivna. De skulle snart försura världen och sprida destruktiva inlägg i sociala medier. Rafsa ihop sin vårpäls och gå hem med allt hopp om sommar förlorat.

Det fick inte ske. Det var min uppgift att förhindra detta. Att erbjuda ett alternativ.

Det finns sånt som inte borde få finnas. Krig. Sånt som gör ont på barn. Och på vuxna. Och sånt som skadar naturen. Men det går att göra något åt. Men så finns det sånt som inte borde få finnas men som inte kan lösas med ett toppmöte eller en lagstiftning eller med en trädkram. Sånt som ”långkalsonger på sommaren”. Det är ofrånkomligt. Det är så det är här. Och det är hopplöst så. Och när hoppet far, drar skeppet upp ankaret och kommer lastat med precis det du behöver, bara du finns där för att ta emot med öppen hamn. Där kom ingivelsen. Att inte bara acceptera långkalsonger på sommaren som något oundvikligt ont, utan erkänna dem som det njutbara, självklara och alltid medpackade sommarplagg de är. Ett sommarpolitiskt manifest att skandera till midsommar: Ingen ska behöva frysa. Alla ska kunna mysa. Sommaren ska vara fri och poesi, med blommor och blad som gör människan glad, utan lur, ingen blir sur. Är det inte en mänsklig rättighet att sommaren får vara sommarfin på alla sina sätt? Även när den går under sin egen definitionsgräns?
Sommaren är inte kort. Sommaren är mest hela tiden. Är den inte på fysisk plats, så dröms den, längtas den och drar sig till minnes i en sommarlång blomning genom tid och rum.

Jag hade sett allt i ett förklarat ljus och här och nu skulle alla få se och dela min ingivelse. Min insikt omsatt i handling och i en produkt som hjälper oss att acceptera och ta emot vår del av världssommaren som den är. Med allt den är. Och när den inte är som vi drömmer den, låta den se ut som drömmen och låta den drömmen vara sann. Och varm. Framförallt varm. Och skön. Och mjuk. Och fin. Och alldeles underbar.

Jag öppnade leveransen och ur den diskreta, bruna pappkassen plockade jag fram sommarvärmen inkarnerad: sommarlångkalsonger – det var världsräddningen. Eller åtminstone sommardrömsräddningen för våra nordliga breddgrader. Det handlar mindre om temperatur än om inställning. Den behöver vara varm. Framförallt varm. Och skön. Och mjuk. Och fin. Och alldeles underbar. Som en sommar. Som har allt. Inkl. 4 grader och hällregn.

Ingivelsen hade sagt mig: Sommarlångkalsonger. Beställ nu. Från Emma Danielsson, hon som har ”Edde design” i Grötom i Kall. Mitt emot Huså. Rakt över Kallsjön.

Sagt och gjort. Och här var jag nu. Redo. För den sanna sommaren. Och jag var här för att berätta den sanningen så att fler kunde bli fria och slippa frysa och sluta låtsas som om det inte regnar och är 4 grader varmt.

Sanningen skulle möta motstånd. Jag var beredd. Motstånd från våra nordliga breddgraders turistdestinationer, väderförnekare och såna som lurar på folk allt för tunna kläder utan medföljande underställ. Det är en risk som en sommarlångkalsongsinfluensers får ta. Det ingår i missionen.

Varsågod. Kumpanen siktade. Fingret på avtryckaren. Redo för avfyrning. Jag drog på mig sommarlångkalsongen. Den satt som en smäck. Förevigad till finfina foton skulle idén om sommarlångkalsongen go viral och sprida hopp i världen Snart skulle den sitta på allas sommarben och kavlas upp – och ner – efter behov. Och ett trikåföretag i Kallsjöbygden skulle go all time high! Inflyttningen öka, underlaget för lanthandeln öka, underlaget för skolan öka, möjliga ledamöter till byalagen öka. Ja inte bara alla sommarkalsongklädda ben utan en hel bygd skulle blomstra, som resultat av en samhällsbyggares gärning byggd på kontakter, timing och ingivelse. Och flyt.

Sommarlångkalsong! Din är makten och äran i sommarriket. I ärlighet.

”Amman”, sa kumpanen och tappade hakan, men tack och lov inte kameran, inför sommardrömmen som steg upp ur sjön och förändrade hela scenariot!

Kapitel IV Om att inte vara alltför försiktig

När man tror att allt är i hamn, så är det sällan så. Det finns oftast något ännu mer och bättre som också ska hända. Och varför skulle det här ha varit ett undantag?

Hade handlingen utspelat sig någon annanstans, och hade hamnkvarteren varit mer skumma, och hade Familjen varit någon annan än Mamarazzi och hade jag varit mindre helylle, så hade det som fiskats upp ur sjön kunnat vara en väl inplastad leverans av både olagligt och världsförstörande slag. Men nu utspelade sig allt här, där allt är uppbyggligt och vällovligt.

Upp ur sjön steg den sanna, nordiska Näcken.

Inte alls naken och tagelstråkad som den sydnejdade myt man försökt slå i oss, utan breddgradsanpassad i all sin framtoning. Med ett rekorderligt instrument, med klaffar lätta att hantera för frusna händer och ett stadigt munstycke som inte störs av klapprande tänder och som lätt kan omslutas av de mest blålila läppar. Sommarens superhjälte. Det är klart han var där han behövdes, när han behövdes. Som alla superhjältar. Full mounted. Full monty. En sån där man önskar att man i alla fall en gång i livet bara kunde få saxa ut och klippa in i sitt eget flöde. En sån där som i sin uppenbarelse påminner en om att man får inte vara allt för försiktig med vad man önskar. För då blir man utan.

Superhjälten höjde sin saxiga stämma, vågorna tonade in och jag hörde, i ett förklarat ljud: ”Sommarlångkallsånger”

Superhjälten slöt upp och vi satte tonen för den som visade sig vara den egentliga missionen: en konsert som besjunger vår nordliga breddgradssommar som den är, som tar den till sitt hjärta – och förhoppningsvis ditt – samtidigt som den gör sitt bästa för att berika både publiken och businessen för en lokal leverantör av skräddarsydd trikå för sommarens alla superhjältar. Inte räcker det med blombeprydda sommarlångkalsonger som sätter färg på annars så sommarbleka och tuppskinnade ben. Nej det behövs en konsert som både berättar om sommarlivet som det är, som värmer och svalkar efter behov, som kavlar upp. Och ner. En konsert som låta solen lysa och regnet falla över själens sommaräng. Bygdens blommor behöver få slå ut inuti. Oberoende av soldagar och regn. Och som förstärkningsplagg behövs också en redig sommarlångkalsong.

Det blev uppenbarat där och då och jag förstod varför i hela världen jag skulle vara här. I hamnen. Vid ”the Rising”. Så klart. Som en sommarhimmel. Och drar det ihop sig. Och det gör det, för sån är sommaren här, så gör det inget. Sommarkångkallsångsmanifestet hissade sina segel, la ut från land och fick fart. Dess segel lyste vita som sommarsnön på Skutan, sken gröna som lägdan i Krok och glittrade blå som Kallsjön. Eller om det var som himlen. Det är så svårt att se var den ena börjar och den andra slutar. Och förresten spelade den detaljen ingen avgörande roll.

Vår sommar här har allt. Liksom du. Och jag. Och vi klarar oss alltid. För vi har sommarlångkalsonger och vi hör sommarlångkallsånger.

De hörs nu närmast över Kallsjön från Magasinet i Bonäshamn. Lördag 26 juni. 2021. Det drar ihop sig. Och öppnar upp för bokning.

Och passar inte sommarkallsångerna just i Bonäshamn, går det fint att boka till andra platser!

Allt handlar om kontakter, om timing, om att följa ingivelser. Och ha flyt förstås. Så seglar du också i hamn. Välkommen.

#sommarlangkallsanger #sommarlangkalsonger #forsslivsstory

Allt gott

/Linda Forss

Starring:

Storyteller/Heroine: Linda Forss, LivsProduktion AB

Mamarazzi: Britten Forss

Superhjälten: Jens Comén

Leverantören: Emma Danielsson, Edde design

Arrangören/möjliggöraren 26 juni 2021: Kalls södra byalag/Bonäshamn/Mats Åhlund mfl. Bla Miq Bohlin, Bohlins produktion Region Jämtland Härjedalen och facebookpubliken

Ingivelsen:Ingivelsen

Platserna på bilderna: Kallbygden och Storsjöbygden

Allt gott

/Linda Forss