FORSS LIVS PRODUKTION AB - Linda Forss

samhällsbyggande ledarskap & underhållning

  • Skräddarsydd infotainment
    • Vem vördar daggmasken? Infotainern på TED!
      • EarthwormHymn – video från TEDxÖstersund
    • Vem vördar Tillväxtverket? Infotainern!
      • Hur en uråldrig maträtt blir en god innovation och motivation – ut Tillväxtverkets musikvideosamling
    • Musikquiz med levande musikaliska ledtrådar
    • “Skräddarsydd infotainment”
  • Musik- & berättarföreställningar
    • ”Berg och bottnar”
    • ”Samorfjøset”
    • ”Ljusbilder”
    • “Vintervita & julröda”
    • ”Jag mår så bra …”
      • Barnkolonierna – ett berättarprojekt
    • ”Hen e ma”
  • Kulturupplevelser
    • “Mjölkvägen till Lycka och karamellan” – en berättande vandring till och om Samorfjöset
    • Ma går på stigom – och sjunger tillsammans…
    • Levande kulturvandring i Huså – för grupper
  • Böcker & CD
    • ”Jag mår så bra …” är boken med berättelser och betraktelser från barnkolonierna i Åsa och Ånn
      • Köpa boken “Jag mår så bra…”
    • “Samorfjøset” är berättelser och betraktelser från mjölkvägen till Lycka och karamellan
      • Köpa boken “Samorfjøset”
    • ”Nog i huunn” – är en låtsamling, en berättarföreställning och en bok
      • 1:a på P4-toppen, Vinter OS inleds med ett handslag mellan Nord- och Sydkorea. Ska vi säga att vi fortsätter såhär?
      • “Når man väänt” – musikvideon
      • Köpa CD-skivan “Nog i huunn”
      • Paul McCartney och “Själva”
      • “Själva” – texten, ackorden & ordförklaringarna
  • Kontakt
    • Allt går å förbätter med fett slitigt arbete för hel och hållbar livsproduktion
    • Det är du som är du och det här är Forss Livs Produktion AB -Integritetspolicy – GDPR
  • Boka och köp
  •  

Plötsligt en dag händer det…

1 april, 2020 By Linda Leave a Comment

Och du vet att under inte bara kan ske,
utan att de sker.
I realtid.
Hemma hos dig!

En utsocknes person,
utanför upphovskvinnans biologiska familj,
har gått förbi den tidigare toppköparen av CD-skivan
”Nog i huunn”.

Det är Hasse Henrikssons från Ånn som gått om Britten Forss (mamma till Forss Livs VD Linda Forss) i CD-köpsmängd.

Nej det är inget aprilskämt! Inte heller det faktum att nämnde Henriksson från Ånn dessutom skänker bort denna CD-skiva till Åres VIP-gäster:

”Tycker du om lokalproducerat?” brukar han fråga.
Och de brukar svara ”Ja”.

Då får de ingen fin, gammal ost, utan en CD-skiva med Linda Forss och Anders Kronlund. Så kan det gå. Det hände Charlotte Perelli här om dagen. Varsågod!

Så låt oss inte ondgöra oss över fjällvärldens tillresande i coronatider. De bidrar också till en positiv spridningseffekt.

Kanske skedde det i detta fall för att CD-skivan skulle leva upp till sitt eget titelspår: Nog i huunn har bokken kille! (Nog i hundan har bocken fått killingar!)

Låt oss fira!!!! Skivan skickas fraktfritt till alla som beställer under april 2020. Om du är en VIP-gäst i Åre kan det hända att du får skivan helt gratis.

Plötsligt en dag händer det!

Filed Under: Betraktelser, sångerska, berätterska & infotainer

1:a på P4-toppen, Vinter OS inleds med ett handslag mellan Nord- och Sydkorea. Ska vi säga att vi fortsätter såhär?

9 februari, 2018 By Linda Leave a Comment

Låten ”Når man väänt” tillägnad min sångmö mormor Anna kniper första platsen på P4-toppen!

Vinter OS-invigs med ett handslag mellan Nord- och Sydkorea

Min idol som sjunger med äkta, tjocka jämtlands ”l” – Annika Norlin vinner Grammis för albumet ”Däggdjur”

Ja men ska vi säga att vi fortsätter såhär?

Filed Under: Betraktelser

…så skall dörren öppnas

22 oktober, 2017 By Linda Leave a Comment

Dörren. Jag såg den. Alldeles tydligt. Där var den.
Dörren. Lite till höger på scenen. Från publiken sett. Alltid från publiken sett.
 
Helt tydligt och självklart såg jag denna scenografi. Om det heter scenografi. Jag kan inte sånt där. För det är väl liksom saker som är rekvisita? Vad det än må kallas, så var det en dörr.
 
I huvudet såg jag filmen av hur det skulle se ut på scenen. Dörren. Rätt upp och ner. Stängd förstås. Och sen kommer jag in på scenen. Börjar berätta. Om berättelsen som inte vill hitta sin början. Jag ska gå av och an. Framför den där dörren. Och berätta om uppdraget att berätta om Samorfjøset och att det inte gick – förrän jag på riktigt försökte – Förrän jag på riktigt öppnar dörren till samorfjøset. Och då ska jag öppna den. Dörren. Ut ska det rasa en mjölkpall. En benlös. Och en mjölkkruka. En såndär mindre. En hämtare. Som det var möjligt att orka bära fast det verkar obegripligt. Jag tänker att det skramlar när den ramlar ut. Att publiken precis som jag blir överraskad. Kanske ramlar det ut två hämtare. Om det inte blir överdrivet. Jo det blir överdrivet. Tänkte att jag sen skulle sätta mig på den ena och sätta en påse med karameller på den andra. Men jag kan ju sätta den på den där mjölkpallen utan ben. För sätta mat direkt på backen det skulle ingen ha gjort i samorfjøset. Inte där det kunde vara bar jord. Nä man kunde sina saker och hygien och livsmedelssäkerhet. Karamellpåsen ska jag hitta innanför dörren, ovanför dörrkarmen där en stock skjuter ut. Eller om det är en hylla. Men vi ska inte gå händelserna i förväg.
 
När jag fått ordning på hämtaren (ja det får räcka med en) och lagt på locket ska jag berätta om vad jag hittat i samorfjøset. Om vad som så oväntat kan rymmas i ett samorfjøs. Och då drar jag bort den gamla filten som hängt bakom dörren så att bildskärmen syns och när filmen går igång och visar miljöerna från samorfjøstiden så sätter jag mig på mjölkhämtaren och tittar tillsammans med publiken.
Så ska dörren till samorfjøset öppnas i berättarföreställningen Samorfjøset.
 
Helt tydligt såg jag dörren, scenografin, redan när jag skrev boken Samorfjøset och gjorde manuset till berättarföreställningen som hör till.
 
Men jag mäktade inte förverkliga den där dörren. Så det fick bli en projektorduk. Och en projektor kopplad till en dvdspelare framför. Lite snett sådär som bilden alltid blir. Det passade liksom bra det också. Att scenen blev byggd som ett samorfjös. Av det man har. Av det man får tag på.
Det har gått så bra. I föreställningarna i Huså. Fast där gick det sådär. På premiären. Då hängde sig tekniken. Blev låst i en bild på min mormor Anna. Det var nog uträknat av henne. Sen i Kall och i Fröå och i Edsåsdalen fungerade bildtekniken precis som den skulle. Lite snett, sådär.
 
Och så nu. Inför att Samorfjøset ska få framföras i sin helhet som en av fyra utvalda föreställningar på Scenkonstdagarna för hela norra Sveriges stab av scenkonstarrangörer så såg jag dendär dörren framför mig igen. Hur den skulle öppnas. Och jag såg att om den inte skulle öppnas denhär gången heller, så skulle det väl fungera lika bra med en lite lagom sned bildprojektion på en projektorduk framöver på en förhoppningsvis norrlandsturné också. Och fick jag inte till det med någon bildskärm fick det väl bli en projicering på själva dörren. Det vore bra mycket bättre än på en projektorduk.
 
Så om jag börjar med själva dörren. Tänkte jag. Och frågade hemma i Huså om det månde finnas en dörr. Det är klart det fanns en dörr. Och den var min mammas och fick lånas på obestämd tid. Jag for bums. Det var så fin, dörren. Brun, vackert använd. Med en nyckel och allt. Och helt fel. Det var en häbbärsdörr. Ingen Samorfjøsdörr. Inte för att så många skulle veta det och tänka på att därigenom verkar det nog osannolikt att det ska kunna kliva ens den minsta lilla kulliga fjällko. Och den var alldeles för tung. Hur skulle jag orka dra runt på den där? Och hur skulle något så tungt kunna monteras? Och hur skulle projiceringen få plats? Då skulle dörren behöva vridas i 90 grader. Tänk om folk skulle få för sig att samorfjøsets dörrar såg ut så? Eller om de skulle tro det var nån gödselglugg? Men jag tog dörren. För den fick plats i bilen. Och det kändes så otacksamt att tacka nej. Det skulle nog gå. På något sätt. Fast inte ens med 90 graders omvinkling blev det bra och bilden syntes för dåligt på det bruna. Som var så fint. Fast fel. Just här. Och nu.
 
Om jag bara haft en snickare. Tänkte jag. Och det är klart det fanns en snickare. Han var duktig. Och i tid. Det syntes lång väg. Men han såg inte det jag såg när jag beskrev samorfjøsets dörr. För mig var det mycket enkelt. Så är jag inte heller snickare. Jag är en sån som ser saker framför mig i huvudet.
 
Just då såg jag framför mig att det nog fick bli en sned bild. På en projektorduk. Och det fick duga. Fick det duga i Huså, Kall, Fröå och Edsåsdalen så duger det var som som helst i världen. Och det hade blivit riktigt bra. För att vara så snett. Och fastän en projektorduk inte är så fin. Ingen förväntar sig heller att en projektorduk ska vara fin. Den är som den är.
 
Så jag går och fikar. Med kära väninnan. Hon ser också filmer i huvudet. Hon kan också se samorfjøsets dörr där på scenen när jag beskriver den. Hon har ingen dörr. Och är ingen snickare. Men hon har en blomsterhandlerska.
Jag ringer blomsterhandlerskan. Bums. Jag berättar om samorfjøsdörren.
Hur den ska gå att öppna. Att det ska stå stadigt. rätt upp och ner på en scen. ”Då behöver den nånslags fötter”, säger blomsterhandlerskan. ”Hur bred ska den vara”, undrar blomsterhandlerskan? ”Så att en fjällko kan ta sig igenom”, säger jag. ”Jaha”, säger blomterhandlerskan. Och den måste vara färdig senast på fredag. Och den måste gå att montera isär så att jag orkar bära och så att den får plats i bilden. ”Jag har en dörr framför mig här”, säger blomsterhandlerskan. ”Den blir nog perfekt”. ”Jag hör av mig när jag har pratat med min konstruktör lite senare i kväll. ”
 
Hon hör inte av sig när hon pratat med sin konstruktör. Hon hör av sig när konstruktören redab är färdig med konstruktionen lite senare på eftermiddagen.
 
Där står den dörren till samorfjøset. Rätt upp och ner. Så bred att en fjällko kan ta sig igenom dörren. Dörren har fått ett fastsvetsat litet hjul så att den liksom går att rulla upp eftersom den annars skulle bli för tung och hänga ner sig. Dörrkarmen är lättnermonterad och lättuppmonterad. Med stadiga fötter.
 
Blomsterhandlerskan har inte bara en blomsterhandel och en dörr. Hon har också en konstruktör. Hon ser också bilder i huvudet. Och lyckas få ut dem genom sin konstruktörs händer.
 
Bulta så skall dörren öppnas. Så klart. Jag behöver komma ihåg att bulta. Men också att stänga dörrar igen. Alla dörrar öppnas när jag bultar. Fel dörrar också. De dörrarna behöver jag stänga igen. De som är fel, just nu. Även om det känns otacksamt. Och även om det kanske skulle gå att förklara och vända och vrida i olika vinklar för att få till något som kan bli riktigt bra. Om jag inte stänger, när det är fel, så blir det problem. Som säkert löser sig. Men inte lika lätt som om jag väntar tills precis rätt dörr öppnas. Den öppnas när du bett om att få precis det jag behöver. Jag vet när det är rätt dörr. Då har den ett litet fastsvetsat hjul. Det hade jag inte en aning om.
 
Dörren. Jag ser den. Alldeles tydligt. Där är den.
Dörren. Lite till höger på scenen. Från publiken sett. Alltid från publiken sett. En fjällko skulle kunna ta sig igenom den. När den öppnas ramlar det ut en mjölkhämtare. Sen startar filmen, jag tar påsen med karameller som jag hittar ovanför dörrkarmen där en stock skjuter ut. Eller om det är en hylla. Och föreställningen ”Samorfjöset” fortsätter.
/Linda Forss 2017-10-22

Filed Under: Betraktelser

Dolly D & the shameless shepherds

19 februari, 2017 By Linda Leave a Comment

Kulturkunskapande – infotainment – entertrainment!  Skräddarsytt för att kulturkompensera och tillexempel klimatkompensera på samma gång! Är det intressant för fler än Länsstyrelsen, Östersunds kommun och Region JämtlandHärjedalen. Nu närmast på Klimatseminariet 20 sept 2017 i Östersund  i tappningen Dolly D & the shameless shepherds. Ibland är det bara Dolly D, ibland med andra shepherds – som när Hushållningssällskapet firar 200 år i Åre 22 september. 

 

Filed Under: Betraktelser, Okategoriserade, sångerska, berätterska & infotainer

Funderingar inför och efter

24 januari, 2017 By Linda Leave a Comment

Nu har vi sjungit tillsammans. Ann-Charlotte Hansson-Borgström och jag. På jamska. Min sång som blivit hennes bön. I Kalls kyrka som en pausmusik till ”Ljusbilder” 4 dec 2016. Det kändes stort för mig. Och otippat. Att en präst från Småland skulle höra min låt och ta den till sig – på jamska – som en bön. Då är det en bön. Vad tycker du? Lyssna gärna på ”Nu slöckt lyse ti gata” på min skiva ”Nog i huunn”

 

 

Sånger och deras texter kommer till mig på olika sätt. Texten till ”Fem vita svanar” kom som på ett av de allra vackraste, självklaraste, sorgligaste och mest trösterika sätten. Berättelsen finns i föreställningen Ljusbilder och såhär ser det ut när Janne Hemmingsson spelar melodin – en visa från Sörmland – på flöjt.

 

 

 

Kultur som kunskapande form kan kallas ”infotainment” har jag fått höra. Eller ”entertraining”. Minns att bitar föll på plats när jag fick veta att det finns sånna begrepp.  Innan visste jag inte vad jag höll på med. Såg att en av talarna i samband med TED-talksen som jag ska vara med och leda 17 september 2016 på Storsjöteatern. Det går att säga ”edutaining ” också. Det är ju ett ännu mer underbart ord! Ska slå mig i slang med honom och inspireras av vad han gör. Och säkert lånar jag ordet!

Ja du. Vilket liv jag har. Samma dag torsdagen 28 juli 2016 får jag vara med om allt detta: Fira och avsluta sommarens engagemang som lovskolekoordinator för Åre Lovskola tillsammans med bästa kollegan Tiia Alfvin och all övrig personal och deltagare. Sjunga med de härliga ungarna som under lovskolan bland annat skapat konst med Ulla Sundström i Edsåsdalen. Ha fint flyt i vägarbetet mellan Undersåker och Järpen och få vara tacksam över att min mamma tar hand om mina grabbar denna dag så de slipper flänga omkring med mig från det ena till det andra men ändå kan vara med på kvällens konsert i Hallens kyrka.  Ta emot ett hedervärt stipendium från Gla´musikalliansen. Få sjunga och spela med gladögda och begåvade spelmän så att det kan få bli en annan, närmare musik än när jag spelar själv. Och som pricken över i:et – mina grabbars överraskningsgrattis när vi ska åka hem och absolut inte lägga oss än.

Tänker på att det är en gåva att en vanlig arbetsdag, en måndag i mars få ägna mig åt två vitt skilda men lika meningsfulla och kreativa roller  – sångerska och moderator. Det ena handlar om att ge uttryck för något när andra lyssnar och det andra handlar om att lyssna och leda så att andra kommer till uttryck.

Ett upprört sorl steg i aulan på Jämtlands gymnasium 11 november 2015 när elever reste sig upp och fotade av powerpointpresentationerna när Anna Lövfors och Jimmy Nilsson från Länsstyrelsen i Jämtlands län,  Ida Sjölund från Naturskyddsföreningen, Lena Stigh från Region J/H, Lina Wold från ED Eco och Joel Svedlund från Joel Sustainability Innovation föreläste om Giftfri vardag – finns den? Som moderator fick jag lugna eleverna med att de skulle få all information tillgängliggjord via den möjliggörande läraren Anna Janson! Ett bra betyg för föreläsarna och för ämnet!

Det sker något magiskt när vi får höra och prata vårt eget språk. 35 personer lyssnade på musikföreställningen ”Hen e ma” (Här är vi) på Notvallens servicehus i Järpen. Några kom från Undersåker, någon från Huså och Östertorpen. En annan från Ede i Offerdal. Någon kom från västkusten, någon från Stockholms skärgård – det gick också bra!

Så inspirerande att få leda ett samtal kring hållbar affärsutveckling med erfarna, kunniga och värderingsdrivna matentreprenörer: Christiane Edlund från CumPane-ekologisk bakverkstad, Camilla Landgren – Brunkulla gård, Julia Pearson-Café Åre Torg och Jeanette & Kristian Carlsson- Österöö Fårfarm. Många andra mathantverkare fanns på plats för att lyssna 6 okt 2015 på Saerimners mathantverksmässa.

Har just fått förverkliga en dröm – att göra en musikalisk berättarföreställning ”Nog i huunn har bocken kille”och framföra den. Tänker på att varje framförande i skarpt läge är som en övning fast helt utan räddande skyddsnät. Det är bara i skarpa lägen jag känner att jag verkligen lär mig, märker vad som bär, vad som faller. Ibland blir jag förvånad. Ibland visste jag innan. Jag tycker så himla mycket om min föreställning. Får man tycka om sin egen föreställning? Är det någon vits att göra en föreställning om man inte tyckte om den? Nu har föreställningen – dess innehåll, formen och framför allt jag – fått en sista slutslipning. Vi är redo!

Har fått vara moderator på ett arrangemang om Grön omsorg och fascineras över mod, professionalism, hjärta och driftighet hos kommunala tjänstemän, förtoendevalda och företag som tillsammans skapar goda liv för barn, ungdomar och vuxna som behöver särskilt stöd. Det inspirerar och bekräftar min egen verksamhet Levande Lärande och ger nya perspektiv och kunskaper. De goda exemplen från Motala, Kalmar och Jämtland vill jag sprida!

Senhöst 2014. Jag är i Borgvattnet för att vara moderator på vindkraftsmöte. Förenade Vindbyar har bjudit in medlemmar, kommunen, exploatören mfl. Så passande mitt under stormen. Deltagare kom dit med motorsågen i bagageluckan. För att röja vägen rent bokstavligen, tro inget annat. Det är strömlöst. Men vad gör det i en liten by där man snabbt fixar fram ett elverk. Det är bara det att det inte räcker länge så när vi ska börja mötet är det mörkt. Tills vi tänder ljusen. Vi håller mötet i stearinljusets sken. Den som talar får ett ljus. Ibland bara sker precis det som ett möte behöver för att bli så bra som det bara kan. Och jag fick vara med. Tack.

Det går runt och kommer tillbaka och vidare, alltid på ny, högre nivå och lite längre fram. Här om dagen föreläste jag om biogas utifrån perspektivet miljöinnovation, i min roll som adjunkt på Mittuniversitetet. Jag berättade med Östersunds satsning på biogas som fordonsbränsle som ett fall utifrån mina erfarenheter från att ha varit med och initierat och drivit satsningen i början av 2000-talet och uppmanade mina studenter att gärna ta kontakt med Anne Sörensson på Östersunds kommun eftersom hon med oförtrutet mod driver frågan och arrangerar årliga klimat- och trafikseminarium tillsammans med bla Ingela Brandén på Länsstyrelsen och Marina Gregorsson på Energikontoret. Dagen efter så ringer Anne och undrar om jag inte vill vara moderator på årets klimatseminarium. Landshövdingen som var tilltänkt har fått förhinder. Är det inte underbart? Tack!

Filed Under: Betraktelser

  • « Previous Page
  • 1
  • 2
  • 3
  • 4

Skräddarsydd infotainment

Musik- & berättarföreställningar

Böcker & CD

Betraktelser & perspektiv

Hoppas få stå träd i år igen!

och ser fram emot att ännu en gång få vara sjungande scenkonferencier … [Läs mer]

Välkommen att öva dig i konsten att berätta ditt företags historia!

Skulle du också vilja känna dig säkrare och hitta dina rätta ord och … [Läs mer]

Jubel och fröjd!

Jubel och fröjd! Nu! Där! Ja! Äntligen! Tack! Pust! Ahh!!! Där satt … [Läs mer]

Forss Livs historia

En gång hade jag en lanthandel vid foten av fjället … [läs mer]

Forss Livs sociala nät

  • Facebook
  • YouTube

Forss Livs mission

är att vara en samhällsbyggare som kreativt samskapande bidrar med struktur, ledarskap och lärande till människor som vill göra skillnad. I sitt liv, i andras liv och i världen.

För att kunna utföra den uppgiften, har jag skapat Forss Livs Produktion AB.

Företaget är ett verktyg för att till vara sammanhang, scener och situationer så att människors goda gåvor kan komma till uttryck för att utveckla och uppleva sina och andras känsla av sammanhang.

Forss Livs Produktion AB har till uppgift att se till att människor får chans att bidra till och delta i det ena makalösa sammanhanget efter det andra, där allt är möjligt för att jag gör mitt och du gör ditt, och vi gör vårt – tillsammans.

/Linda Forss, Verkställande Samhällsbyggare

Forss Livs väg

bär över berg och bottnar…

Kanske är det sant. Jag vet bara att det är så. På andra sidan Kallsjön början nån att gå.

Forss Livs vision

Vi ser fullt ut levande människor. Människor som … [läs mer]

[footer_backtotop]

© 2025 FORSS LIVS PRODUKTION AB · Linda Forss · 073-291 00 18 · e-post · adm