FORSS LIVS PRODUKTION AB - Linda Forss

samhällsbyggande ledarskap & underhållning

  • Skräddarsydd infotainment
    • Vem vördar daggmasken? Infotainern på TED!
      • EarthwormHymn – video från TEDxÖstersund
    • Vem vördar Tillväxtverket? Infotainern!
      • Hur en uråldrig maträtt blir en god innovation och motivation – ut Tillväxtverkets musikvideosamling
    • Musikquiz med levande musikaliska ledtrådar
    • “Skräddarsydd infotainment”
  • Musik- & berättarföreställningar
    • “Berg och bottnar”
    • “Samorfjøset”
    • “Ljusbilder”
    • Fråg dåktorn – å imilla frågom å svara så sjong ma å späla ilag
    • “Sommarlångkallsånger”
    • “Vintervita & julröda”
    • Fett slitigt arbete – föreläsningar och föreställningar om hållbarhet
    • “Jag mår så bra …”
      • Barnkolonierna – ett berättarprojekt
    • “Hen e ma”
    • “Ceremoni, stämning & sång”
    • “Mjölkvägen till Lycka …”
  • Kulturupplevelser
    • “Mjölkvägen till Lycka och karamellan” – en berättande vandring till och om Samorfjöset
    • Att berätta – en inspirationsvandring
    • Ma går på stigom – och sjunger tillsammans…
    • Levande kulturvandring i Huså – för grupper
    • Välkommen till Kultur kring Kallsjön – Huså sommaren 2020
  • Böcker & CD
    • ”Jag mår så bra …” är boken med berättelser och betraktelser från barnkolonierna i Åsa och Ånn
      • Köpa boken “Jag mår så bra…”
    • “Samorfjøset” är berättelser och betraktelser från mjölkvägen till Lycka och karamellan
      • Köpa boken “Samorfjøset”
    • “Nog i huunn” – är en låtsamling, en berättarföreställning och en bok
      • 1:a på P4-toppen, Vinter OS inleds med ett handslag mellan Nord- och Sydkorea. Ska vi säga att vi fortsätter såhär?
      • “Når man väänt” – musikvideon
      • Köpa CD-skivan “Nog i huunn”
      • Paul McCartney och “Själva”
      • “Själva” – texten, ackorden & ordförklaringarna
  • Kontakt
    • Allt går å förbätter med fett slitigt arbete för hel och hållbar livsproduktion
    • Det är du som är du och det här är Forss Livs Produktion AB -Integritetspolicy – GDPR
  • Boka & Köp
  •  

Härlig höst & vinter 2020 hos Forss Livs Produktion!

18 september, 2020 By Linda Leave a Comment

Idel meningsfulla, berikande och utvecklande och utmanande sammanhang för en Samhällsbyggare. Så här bra kan man få ha det:

Projekt- och workshopledare i bygdeutvecklingssatsning med härlig styrgrupp i Västra Storsjöbygden!

Läs mer här om du vill veta mer om funktionen med moderator och workshopledare.

Affärsutvecklingsstöd – särskilt för företagare med flera värden. Erbjuds som digitala träffar, utan kostnad, på uppdrag av Timbanken, Region Jämtland Härjedalen. OBS boka bums! Erbjudandet för 2020 avslutas 17 dec! Läs mer här…

Moderator och infotainer på
Fäbodriksdag i Klövsjö tillsammans med Janne Hemmingson och Jens Comén
och med Inga-Lis Bromée som motor.

Läs mer här om du vill veta mer om skräddarsydd infotainment.

Moderator & workshopledare på digital länskonferens kring utmarksbete tillsammans men Ninni Nordlund med kollegor. Läs mer här om du vill veta mer om funktionen med moderator och workshopledare.

Fråg dåktor – turné med talkshow & underhållning på tema hälsa på turné och välmående i västra Jämtland tillsammans med Manne Ring och “De e ma” Läs mer här om du vill boka till andra platser.

Berättarkurser för företagare i Jämtlands län på uppdrag av Länsstyrelsen tillsammans med Eva Jonsson.

Läs mer här om du tycker att det här verkar intressant för dig och ditt företag.

Och mitt oppi detta, ytterligare några härliga highlights som att ta emot en biskopsvisitation med berättande och musik på tema “Hoppet i Huså”, satsningar med arbetsnamn som “KKK-Ult”, “Himmel hög” ….Ja himlar! Tack! Och allt gott! /Linda

Filed Under: Aktuellt, Betraktelser

Paul McCartney och “Själva”

24 april, 2020 By Linda Leave a Comment

Firar minnet av en förebild, mormor och musa varje år 24 april på hennes födelsedag, fastän hon redan sedan många år gått bort över lägdan för sista gången. Vi i den närmaste familjen pratade om henne som “Själva”.

Den självklara mittpunkten. Mor i huset! “Själva”. Så därför – från 24 april fram till självaste morsdag firar jag förebilden med att sätta särskilt ljus på sången “Själva”. I den finns mycket av Anna. Men också av det jag önskar av mina förebilder och av den förebild jag själv skulle vilja vara.

Några har, lite viskande, som om de nästan skäms, men samtidigt stolt konstaterande, anförtrott mig att de känner igen sig i bilden av “Själva”.

– Je e Själva je å, säger de, om de pratar jämtska.

– Jag är också Själva, säger de om de pratar svenska.

– “Lady Madonna” is “Själva”, säger Paul McCartney, som pratar engelska?

Det var i alla fall vad jag sa, när Paul McCartney sjöng sin “Lady Madonna” i en hyllning till världens vårdpersonal samband med Covid19 i april 2020. Därmed inte sagt att Linda Forss är sir Paul McCartney, även om han också är en förebild. Det gäller att välja sina förebilder. Och att välja vad vi vill se i våra förebilder.

– Din mormor kan inte ha varit som den där… “Själva”, sa nån som varken pratade jämtska eller hade någon mormor. I alla fall ingen mormor som kommit nära den hon önskat att hon varit. Kanske inte nära alls.

CD-skiva Nog i huunn

Kanske går det inte att tro på något du inte kan föreställa dig? Kanske kan du inte föreställa dig något du aldrig sett? Kanske måste du därför bli medveten om att välja vad du ser? Inte att blunda för det andra! Bara välja vilka bilder du vill nära? Det behöver inte vara lätt. Låttexten berättar precis hur det är: “Man opp de gir a int. Å svort de sir a int! Nä, känn du, Själva finn se nog någa rå. Hör hur de sjong, hur de to’on där hu går”. Det sjunger och nynnar där Själva går. Anna själv sjöng aldrig. Varför vet jag inte. Kanske på grund av det där klassiska? Att nån nångång sa att hon inte kunde? Kanske. Därför blev det viktig att berätta att det ändå sjöng där hon gick. För mig var det så. Rent bokstavligt eftersom hon fick mig att sjunga hennes berättelse. Kanske kan Själva vara en målbild för en förebild? Kanske var det det Anna önskade att hon var? Kanske var det det jag önskade att hon var? Visst var det precis det hon var! Hur det än är, är Själva det jag önskar att jag kunde vara. Sårbar, sann och stark nog att sträcka på nacken utan att förneka det sorgliga men utan att ta fasta på det svarta. Kanske är det därför en mycket senare skriven sång och hela skivan fick heta “Nog i huunn”?

Visst skrev jag en “Själva” som stod upp mer för sig själv än vad Anna gjorde. Försökte förmodligen göra henne till en förebild för sig själv. Om vi blir sedda som den vi vill vara, kanske vi klarar det bättre? Om inte pressen gör det svårare? Det finns så många ögon att se med. Kanske ser vi ibland våra förebilder i ett rosa skimmer? Det passar bra att se Anna så. Rosa var hennes älsklingsfärg! I vilken färg vill du helst bli sedd? Med vilka ögon? Vem ser du på som din förebild? Hör du att det sjunger och nynnar där din förebild går? Har du berättat det för din förebild? Om du vill, så får du gärna skicka “Själva” för att berätta det. Tryck på knappen här nedanför, så hör du sången.

Själva – text, melodi och sång Linda Forss, musiker och arr. Anders Kronlund

Säg att Paul McCartney hälsar från Lady Madonna också. Och från mig. I ett ljus i rosa skimmer. Särskilt mellan 24 april och morsdag.

Filed Under: Aktuellt, Betraktelser, Okategoriserade, sångerska, berätterska & infotainer

Plötsligt en dag händer det…

1 april, 2020 By Linda Leave a Comment

Och du vet att under inte bara kan ske,
utan att de sker.
I realtid.
Hemma hos dig!

En utsocknes person,
utanför upphovskvinnans biologiska familj,
har gått förbi den tidigare toppköparen av CD-skivan
“Nog i huunn”.

Det är Hasse Henrikssons från Ånn som gått om Britten Forss (mamma till Forss Livs VD Linda Forss) i CD-köpsmängd.

Nej det är inget aprilskämt! Inte heller det faktum att nämnde Henriksson från Ånn dessutom skänker bort denna CD-skiva till Åres VIP-gäster:

“Tycker du om lokalproducerat?” brukar han fråga.
Och de brukar svara “Ja”.

Då får de ingen fin, gammal ost, utan en CD-skiva med Linda Forss och Anders Kronlund. Så kan det gå. Det hände Charlotte Perelli här om dagen. Varsågod!

Så låt oss inte ondgöra oss över fjällvärldens tillresande i coronatider. De bidrar också till en positiv spridningseffekt.

Kanske skedde det i detta fall för att CD-skivan skulle leva upp till sitt eget titelspår: Nog i huunn har bokken kille! (Nog i hundan har bocken fått killingar!)

Låt oss fira!!!! Skivan skickas fraktfritt till alla som beställer under april 2020. Om du är en VIP-gäst i Åre kan det hända att du får skivan helt gratis.

Plötsligt en dag händer det!

Filed Under: Betraktelser, sångerska, berätterska & infotainer

1:a på P4-toppen, Vinter OS inleds med ett handslag mellan Nord- och Sydkorea. Ska vi säga att vi fortsätter såhär?

9 februari, 2018 By Linda Leave a Comment

Låten “Når man väänt” tillägnad min sångmö mormor Anna kniper första platsen på P4-toppen!

Vinter OS-invigs med ett handslag mellan Nord- och Sydkorea

Min idol som sjunger med äkta, tjocka jämtlands “l” – Annika Norlin vinner Grammis för albumet “Däggdjur”

Ja men ska vi säga att vi fortsätter såhär?

Filed Under: Betraktelser

…så skall dörren öppnas

22 oktober, 2017 By Linda Leave a Comment

Dörren. Jag såg den. Alldeles tydligt. Där var den.
Dörren. Lite till höger på scenen. Från publiken sett. Alltid från publiken sett.
 
Helt tydligt och självklart såg jag denna scenografi. Om det heter scenografi. Jag kan inte sånt där. För det är väl liksom saker som är rekvisita? Vad det än må kallas, så var det en dörr.
 
I huvudet såg jag filmen av hur det skulle se ut på scenen. Dörren. Rätt upp och ner. Stängd förstås. Och sen kommer jag in på scenen. Börjar berätta. Om berättelsen som inte vill hitta sin början. Jag ska gå av och an. Framför den där dörren. Och berätta om uppdraget att berätta om Samorfjøset och att det inte gick – förrän jag på riktigt försökte – Förrän jag på riktigt öppnar dörren till samorfjøset. Och då ska jag öppna den. Dörren. Ut ska det rasa en mjölkpall. En benlös. Och en mjölkkruka. En såndär mindre. En hämtare. Som det var möjligt att orka bära fast det verkar obegripligt. Jag tänker att det skramlar när den ramlar ut. Att publiken precis som jag blir överraskad. Kanske ramlar det ut två hämtare. Om det inte blir överdrivet. Jo det blir överdrivet. Tänkte att jag sen skulle sätta mig på den ena och sätta en påse med karameller på den andra. Men jag kan ju sätta den på den där mjölkpallen utan ben. För sätta mat direkt på backen det skulle ingen ha gjort i samorfjøset. Inte där det kunde vara bar jord. Nä man kunde sina saker och hygien och livsmedelssäkerhet. Karamellpåsen ska jag hitta innanför dörren, ovanför dörrkarmen där en stock skjuter ut. Eller om det är en hylla. Men vi ska inte gå händelserna i förväg.
 
När jag fått ordning på hämtaren (ja det får räcka med en) och lagt på locket ska jag berätta om vad jag hittat i samorfjøset. Om vad som så oväntat kan rymmas i ett samorfjøs. Och då drar jag bort den gamla filten som hängt bakom dörren så att bildskärmen syns och när filmen går igång och visar miljöerna från samorfjøstiden så sätter jag mig på mjölkhämtaren och tittar tillsammans med publiken.
Så ska dörren till samorfjøset öppnas i berättarföreställningen Samorfjøset.
 
Helt tydligt såg jag dörren, scenografin, redan när jag skrev boken Samorfjøset och gjorde manuset till berättarföreställningen som hör till.
 
Men jag mäktade inte förverkliga den där dörren. Så det fick bli en projektorduk. Och en projektor kopplad till en dvdspelare framför. Lite snett sådär som bilden alltid blir. Det passade liksom bra det också. Att scenen blev byggd som ett samorfjös. Av det man har. Av det man får tag på.
Det har gått så bra. I föreställningarna i Huså. Fast där gick det sådär. På premiären. Då hängde sig tekniken. Blev låst i en bild på min mormor Anna. Det var nog uträknat av henne. Sen i Kall och i Fröå och i Edsåsdalen fungerade bildtekniken precis som den skulle. Lite snett, sådär.
 
Och så nu. Inför att Samorfjøset ska få framföras i sin helhet som en av fyra utvalda föreställningar på Scenkonstdagarna för hela norra Sveriges stab av scenkonstarrangörer så såg jag dendär dörren framför mig igen. Hur den skulle öppnas. Och jag såg att om den inte skulle öppnas denhär gången heller, så skulle det väl fungera lika bra med en lite lagom sned bildprojektion på en projektorduk framöver på en förhoppningsvis norrlandsturné också. Och fick jag inte till det med någon bildskärm fick det väl bli en projicering på själva dörren. Det vore bra mycket bättre än på en projektorduk.
 
Så om jag börjar med själva dörren. Tänkte jag. Och frågade hemma i Huså om det månde finnas en dörr. Det är klart det fanns en dörr. Och den var min mammas och fick lånas på obestämd tid. Jag for bums. Det var så fin, dörren. Brun, vackert använd. Med en nyckel och allt. Och helt fel. Det var en häbbärsdörr. Ingen Samorfjøsdörr. Inte för att så många skulle veta det och tänka på att därigenom verkar det nog osannolikt att det ska kunna kliva ens den minsta lilla kulliga fjällko. Och den var alldeles för tung. Hur skulle jag orka dra runt på den där? Och hur skulle något så tungt kunna monteras? Och hur skulle projiceringen få plats? Då skulle dörren behöva vridas i 90 grader. Tänk om folk skulle få för sig att samorfjøsets dörrar såg ut så? Eller om de skulle tro det var nån gödselglugg? Men jag tog dörren. För den fick plats i bilen. Och det kändes så otacksamt att tacka nej. Det skulle nog gå. På något sätt. Fast inte ens med 90 graders omvinkling blev det bra och bilden syntes för dåligt på det bruna. Som var så fint. Fast fel. Just här. Och nu.
 
Om jag bara haft en snickare. Tänkte jag. Och det är klart det fanns en snickare. Han var duktig. Och i tid. Det syntes lång väg. Men han såg inte det jag såg när jag beskrev samorfjøsets dörr. För mig var det mycket enkelt. Så är jag inte heller snickare. Jag är en sån som ser saker framför mig i huvudet.
 
Just då såg jag framför mig att det nog fick bli en sned bild. På en projektorduk. Och det fick duga. Fick det duga i Huså, Kall, Fröå och Edsåsdalen så duger det var som som helst i världen. Och det hade blivit riktigt bra. För att vara så snett. Och fastän en projektorduk inte är så fin. Ingen förväntar sig heller att en projektorduk ska vara fin. Den är som den är.
 
Så jag går och fikar. Med kära väninnan. Hon ser också filmer i huvudet. Hon kan också se samorfjøsets dörr där på scenen när jag beskriver den. Hon har ingen dörr. Och är ingen snickare. Men hon har en blomsterhandlerska.
Jag ringer blomsterhandlerskan. Bums. Jag berättar om samorfjøsdörren.
Hur den ska gå att öppna. Att det ska stå stadigt. rätt upp och ner på en scen. ”Då behöver den nånslags fötter”, säger blomsterhandlerskan. ”Hur bred ska den vara”, undrar blomsterhandlerskan? ”Så att en fjällko kan ta sig igenom”, säger jag. ”Jaha”, säger blomterhandlerskan. Och den måste vara färdig senast på fredag. Och den måste gå att montera isär så att jag orkar bära och så att den får plats i bilden. ”Jag har en dörr framför mig här”, säger blomsterhandlerskan. ”Den blir nog perfekt”. ”Jag hör av mig när jag har pratat med min konstruktör lite senare i kväll. ”
 
Hon hör inte av sig när hon pratat med sin konstruktör. Hon hör av sig när konstruktören redab är färdig med konstruktionen lite senare på eftermiddagen.
 
Där står den dörren till samorfjøset. Rätt upp och ner. Så bred att en fjällko kan ta sig igenom dörren. Dörren har fått ett fastsvetsat litet hjul så att den liksom går att rulla upp eftersom den annars skulle bli för tung och hänga ner sig. Dörrkarmen är lättnermonterad och lättuppmonterad. Med stadiga fötter.
 
Blomsterhandlerskan har inte bara en blomsterhandel och en dörr. Hon har också en konstruktör. Hon ser också bilder i huvudet. Och lyckas få ut dem genom sin konstruktörs händer.
 
Bulta så skall dörren öppnas. Så klart. Jag behöver komma ihåg att bulta. Men också att stänga dörrar igen. Alla dörrar öppnas när jag bultar. Fel dörrar också. De dörrarna behöver jag stänga igen. De som är fel, just nu. Även om det känns otacksamt. Och även om det kanske skulle gå att förklara och vända och vrida i olika vinklar för att få till något som kan bli riktigt bra. Om jag inte stänger, när det är fel, så blir det problem. Som säkert löser sig. Men inte lika lätt som om jag väntar tills precis rätt dörr öppnas. Den öppnas när du bett om att få precis det jag behöver. Jag vet när det är rätt dörr. Då har den ett litet fastsvetsat hjul. Det hade jag inte en aning om.
 
Dörren. Jag ser den. Alldeles tydligt. Där är den.
Dörren. Lite till höger på scenen. Från publiken sett. Alltid från publiken sett. En fjällko skulle kunna ta sig igenom den. När den öppnas ramlar det ut en mjölkhämtare. Sen startar filmen, jag tar påsen med karameller som jag hittar ovanför dörrkarmen där en stock skjuter ut. Eller om det är en hylla. Och föreställningen ”Samorfjöset” fortsätter.
/Linda Forss 2017-10-22

Filed Under: Betraktelser

  • « Previous Page
  • 1
  • 2
  • 3
  • Next Page »

Skräddarsydd infotainment

Musik- & berättarföreställningar

Böcker & CD

Betraktelser & perspektiv

Ja men absolut

Det hade varit både kul och bra att gå en sån där berättarkurs innan … [Läs mer]

Säsångsanpassning hos Forss Livs Produktion!

Så fyndigt och rätt uttryckte sig en av mina uppdragsgivare. Ja nu … [Läs mer]

Full mounted – another ForssLivsStory

Kapitel I – Om kontakter, timing och ingivelser. Leveransen … [Läs mer]

Forss Livs historia

En gång hade jag en lanthandel vid foten av fjället … [läs mer]

Forss Livs sociala nät

  • Facebook
  • YouTube

Forss Livs mission

är att vara en samhällsbyggare som kreativt samskapande bidrar med struktur, ledarskap och lärande till människor som vill göra skillnad. I sitt liv, i andras liv och i världen.

För att kunna utföra den uppgiften, har jag skapat Forss Livs Produktion AB.

Företaget är ett verktyg för att till vara sammanhang, scener och situationer så att människors goda gåvor kan komma till uttryck för att utveckla och uppleva sina och andras känsla av sammanhang.

Forss Livs Produktion AB har till uppgift att se till att människor får chans att bidra till och delta i det ena makalösa sammanhanget efter det andra, där allt är möjligt för att jag gör mitt och du gör ditt, och vi gör vårt – tillsammans.

/Linda Forss, Verkställande Samhällsbyggare

Forss Livs väg

bär över berg och bottnar…

Kanske är det sant. Jag vet bara att det är så. På andra sidan Kallsjön början nån att gå.

Forss Livs vision

Vi ser fullt ut levande människor. Människor som … [läs mer]

[footer_backtotop]

© 2022 FORSS LIVS PRODUKTION AB · Linda Forss · 073-291 00 18 · e-post · adm