Nu har vi sjungit tillsammans. Ann-Charlotte Hansson-Borgström och jag. På jamska. Min sång som blivit hennes bön. I Kalls kyrka som en pausmusik till “Ljusbilder” 4 dec 2016. Det kändes stort för mig. Och otippat. Att en präst från Småland skulle höra min låt och ta den till sig – på jamska – som en bön. Då är det en bön. Vad tycker du? Lyssna gärna på “Nu slöckt lyse ti gata” på min skiva “Nog i huunn”

 

 

Sånger och deras texter kommer till mig på olika sätt. Texten till “Fem vita svanar” kom som på ett av de allra vackraste, självklaraste, sorgligaste och mest trösterika sätten. Berättelsen finns i föreställningen Ljusbilder och såhär ser det ut när Janne Hemmingsson spelar melodin – en visa från Sörmland – på flöjt.

 

 

 

Kultur som kunskapande form kan kallas “infotainment” har jag fått höra. Eller “entertraining”. Minns att bitar föll på plats när jag fick veta att det finns sånna begrepp.  Innan visste jag inte vad jag höll på med. Såg att en av talarna i samband med TED-talksen som jag ska vara med och leda 17 september 2016 på Storsjöteatern. Det går att säga “edutaining ” också. Det är ju ett ännu mer underbart ord! Ska slå mig i slang med honom och inspireras av vad han gör. Och säkert lånar jag ordet!

Ja du. Vilket liv jag har. Samma dag torsdagen 28 juli 2016 får jag vara med om allt detta: Fira och avsluta sommarens engagemang som lovskolekoordinator för Åre Lovskola tillsammans med bästa kollegan Tiia Alfvin och all övrig personal och deltagare. Sjunga med de härliga ungarna som under lovskolan bland annat skapat konst med Ulla Sundström i Edsåsdalen. Ha fint flyt i vägarbetet mellan Undersåker och Järpen och få vara tacksam över att min mamma tar hand om mina grabbar denna dag så de slipper flänga omkring med mig från det ena till det andra men ändå kan vara med på kvällens konsert i Hallens kyrka.  Ta emot ett hedervärt stipendium från Gla´musikalliansen. Få sjunga och spela med gladögda och begåvade spelmän så att det kan få bli en annan, närmare musik än när jag spelar själv. Och som pricken över i:et – mina grabbars överraskningsgrattis när vi ska åka hem och absolut inte lägga oss än.

Tänker på att det är en gåva att en vanlig arbetsdag, en måndag i mars få ägna mig åt två vitt skilda men lika meningsfulla och kreativa roller  – sångerska och moderator. Det ena handlar om att ge uttryck för något när andra lyssnar och det andra handlar om att lyssna och leda så att andra kommer till uttryck.

Ett upprört sorl steg i aulan på Jämtlands gymnasium 11 november 2015 när elever reste sig upp och fotade av powerpointpresentationerna när Anna Lövfors och Jimmy Nilsson från Länsstyrelsen i Jämtlands län,  Ida Sjölund från Naturskyddsföreningen, Lena Stigh från Region J/H, Lina Wold från ED Eco och Joel Svedlund från Joel Sustainability Innovation föreläste om Giftfri vardag – finns den? Som moderator fick jag lugna eleverna med att de skulle få all information tillgängliggjord via den möjliggörande läraren Anna Janson! Ett bra betyg för föreläsarna och för ämnet!

Det sker något magiskt när vi får höra och prata vårt eget språk. 35 personer lyssnade på musikföreställningen ”Hen e ma” (Här är vi) på Notvallens servicehus i Järpen. Några kom från Undersåker, någon från Huså och Östertorpen. En annan från Ede i Offerdal. Någon kom från västkusten, någon från Stockholms skärgård – det gick också bra!

Så inspirerande att få leda ett samtal kring hållbar affärsutveckling med erfarna, kunniga och värderingsdrivna matentreprenörer: Christiane Edlund från CumPane-ekologisk bakverkstad, Camilla Landgren – Brunkulla gård, Julia Pearson-Café Åre Torg och Jeanette & Kristian Carlsson- Österöö Fårfarm. Många andra mathantverkare fanns på plats för att lyssna 6 okt 2015 på Saerimners mathantverksmässa.

Har just fått förverkliga en dröm – att göra en musikalisk berättarföreställning ”Nog i huunn har bocken kille”och framföra den. Tänker på att varje framförande i skarpt läge är som en övning fast helt utan räddande skyddsnät. Det är bara i skarpa lägen jag känner att jag verkligen lär mig, märker vad som bär, vad som faller. Ibland blir jag förvånad. Ibland visste jag innan. Jag tycker så himla mycket om min föreställning. Får man tycka om sin egen föreställning? Är det någon vits att göra en föreställning om man inte tyckte om den? Nu har föreställningen – dess innehåll, formen och framför allt jag – fått en sista slutslipning. Vi är redo!

Har fått vara moderator på ett arrangemang om Grön omsorg och fascineras över mod, professionalism, hjärta och driftighet hos kommunala tjänstemän, förtoendevalda och företag som tillsammans skapar goda liv för barn, ungdomar och vuxna som behöver särskilt stöd. Det inspirerar och bekräftar min egen verksamhet Levande Lärande och ger nya perspektiv och kunskaper. De goda exemplen från Motala, Kalmar och Jämtland vill jag sprida!

Senhöst 2014. Jag är i Borgvattnet för att vara moderator på vindkraftsmöte. Förenade Vindbyar har bjudit in medlemmar, kommunen, exploatören mfl. Så passande mitt under stormen. Deltagare kom dit med motorsågen i bagageluckan. För att röja vägen rent bokstavligen, tro inget annat. Det är strömlöst. Men vad gör det i en liten by där man snabbt fixar fram ett elverk. Det är bara det att det inte räcker länge så när vi ska börja mötet är det mörkt. Tills vi tänder ljusen. Vi håller mötet i stearinljusets sken. Den som talar får ett ljus. Ibland bara sker precis det som ett möte behöver för att bli så bra som det bara kan. Och jag fick vara med. Tack.

Det går runt och kommer tillbaka och vidare, alltid på ny, högre nivå och lite längre fram. Här om dagen föreläste jag om biogas utifrån perspektivet miljöinnovation, i min roll som adjunkt på Mittuniversitetet. Jag berättade med Östersunds satsning på biogas som fordonsbränsle som ett fall utifrån mina erfarenheter från att ha varit med och initierat och drivit satsningen i början av 2000-talet och uppmanade mina studenter att gärna ta kontakt med Anne Sörensson på Östersunds kommun eftersom hon med oförtrutet mod driver frågan och arrangerar årliga klimat- och trafikseminarium tillsammans med bla Ingela Brandén på Länsstyrelsen och Marina Gregorsson på Energikontoret. Dagen efter så ringer Anne och undrar om jag inte vill vara moderator på årets klimatseminarium. Landshövdingen som var tilltänkt har fått förhinder. Är det inte underbart? Tack!